Löften till framtida Sara (To be continued)

Sir Fred Schonell Street 77

Efter att ha flyttat in på Sir Fred Schonell Street 77 insåg jag relativt fort att Australien har många pros, men ett av dem är inte byggnadskonstruktion. Det faktum att kyla inte är ett riktigt problem här har gjort att väggarna är lövtunna. Med andra ord, jag och mina roomies hör allt. Eftersom att jag är ensam svensk, har jag ändå tagit mig friheten att vara relativt frispråkig i mina Skype samtal. 

Men, eftersom jag alltid sjunger hemma i Uppsala, fortsatte jag också att sjunga här. Det blev en hel del Veronica Maggio, eftersom det kändes hemtamt. Problemet är att jag nu har öppnat pandoras ask. Min vägg i vägg kompis från Taiwan, han tycker antingen också om att sjunga eller så är det en taktik för att få mig att sluta. De senaste veckorna har det dock från min sida varit svårt att undgå att detta sjungande eskalerat och nu liksom är bortom all hejd. 

How I feel today

Dag 6 - Orientation week

Idag startade Orientation week, vilket innebär att jag försöker göra allt jag kan för att bekanta mig med campus. Det är stort och det finns fåglar, stora fåglar. Jag har blivit varnad för att de fåglarna som är vita, svarta och har en stor lång näbb är luriga och inte skäms, dessa fåglar kan sno min smörgås från min hand eller dricka ur min läsk om jag inte håller en strikt uppsyn. Nu vet jag också att det inte finns krokodiler i sjön utanför, känns bra och säkert.

Min tid i Brisbane, "Brissy", har varit omtumlande. Under de första dagarna bodde jag på City Backpacker Hostel. Delade rum med 14 tjejer från England, Skottland, Wales och Nordirland. Hela UK representing. Bodde i det s.k. partyrummet. Skulle beskriva det som kallt, fuktigt, en touch av grönt mögel, icke fungerande wi-fi, stökigt, högljutt osv. Så fick hela hostel upplevelsen. 

Det var dock inte hostel grejen som var omtumlande, utan den var mest vad den var och det gick bra när jag väl fått lite sömn och mat i magen efter flygresan. 

Jag vet inte om det är något de flesta går igenom, men jag kände mig oerhört ensam och isolerad de första dagarna. Jag visste inte vart jag skulle eller ens gjorde där. Det fick mig att verkligen konfronteras med saker som var tufft och gjorde mig ledsen. Jag ville åka hem och det kändes som ett enda stort misstag att komma hit. Ni vet hela den här grejen med att ta chanser, resa, se saker, du kommer ångra dig annars osv. Det är helt ärligt en aning enkelspårigt. För när jag väl var här, insåg jag att det som verkligen gjorde mig lycklig hade jag redan innan jag for hit. Jag befann mig en oerhört bra del av mitt liv, där jag verkligen mådde bra och trivdes med mig själv och mitt liv.

Eftersom jag vill vara brutalt ärligt i den här bloggen om  min tid som utbytesstudent. Kan jag inte endast berätta de bra delarna. Mitt tips är innan du bestämmer dig för att åka, känn efter vad som är bäst för dig. Vi är alla wired på olika sätt och ibland är det vad vi gör slentrianmässigt varje dag t.ex. att dricka en kopp kaffe i ditt kök på Nedre Slottsgatan som gör oss mest lyckliga.

I mitt fall har väl också en viss person bidragit till att ge extra stjärnglans till min vardag, kärlek är fint.  

Nu ska jag givetvis ge det här en ordentlig chans och det känns mycket bättre nu när jag inte längre svävar i limbo. Har fixat boende nära uni, student id, registrerat kurser och idag ska jag få träffa de andra utbytesstudenterna inom den juridiska fakulteten.

Ingen aning om jag hade fallit igenom stolarna när jag kom hit och därför det blev så knasigt, eftersom jag igen fanns i deras system och inte fått något välkomst email eller information. För helt ärligt första dagarna var det som ingen visste att jag fanns eller ens att jag skulle var här. De kurser jag hade fått klartecken för innan jag reste hit var jag inte behörig till osv. Nu är det löst och jag är  tacksam för det, mer än tacksam, höll på att krevera.

Saknar dock en viss människa så mycket, att jag inte ens visste att det var möjligt att sakna någon så mycket. Nu vet jag, det är möjligt.  

Dag 1 Singapore

Befinner mig i Singapore, Changi och väntar på mitt flyg som ska ta mig till Brisbane och mitt utbyte. Efter 13 h på ett plan från Heathrow gillades starkt att sträcka ut benen. Det finns massagestolar här på flygplatsen, men har inte vågat mig på dem än. Känns som att det är något jag kommer göra först när det börjar bli alltför långdraget att vänta.

Kort grej; folk flyger hela tiden. Nu var det ett tag sedan jag flög, vilket var förra sommaren när jag var i Kosovo och Albanien. Är det ändå inte lite coolt eller är det jag som blir helt tagen av ingenting. Att för bara ett dygn sedan var jag på en annan plats, en annan tidszon och med andra människor. Nu sitter jag här och samtidigt pågår det så mycket överallt. 

Det är inte bara det. Backa till början av året. Min fokus var rättsläran och sedan kursen i immaterialrätt. Det var det som skulle bockas av och det som fanns där och då. Valborg, min födelsedag, sluttentan och så vidare. Gjorde sommarnotarietjänst hos Delphi i Linköping i fyra veckor, vilket jag sett fram emot hela våren. Utbytet kändes hela tiden oerhört avlägset, vilket egentligen allt gjorde innan man väl var där och mitt i det. 

Strövtåg i Uppsala